Välvilja eller Klavertramp?!

Då var man hemma igen efter en lång dag på jobbet...

Det jag gick och funderade över på vägen hem var hur många man trampat på tårna av välvilja?!
Jag fick nämligen en massa goda råd, tips och förslag idag om hur jag ska göra och tänka angående min framtid. Personen ifråga ville garanterat bara väl, medan jag kände att det där har jag nog bra koll på ändå.
Jag är fullt medveten om att man bör tänka igenom allt, och då menar jag ALLT, ordentligt innan man fattar några avgörande beslut om sitt liv. Visst kommer jag förr eller senare att ge mig in i saker som jag inte har tidigare erfarenhet av. Men jag är ändå någorlunda smart och har tillräckligt med kunskaper för att veta vad som måste tänkas igenom innan man gör förändringen.
Personen ifråga har egen erfarenhet inom området det gällde, så egentligen borde jag kanske ha spetsat ören ordentligt och tagit till mig alla goda råd jag fick. Men istället kände jag mig lätt irriterad och undrade hur dum personen trodde jag var, om jag inte kunde räkna ut vissa saker själv.

Vidare gick jag och funderade på det sätt som de goda råden lades fram till mig på. Kanske hade jag inte blivit irriterad om dom lagts fram på ett annat sätt?! Det kan mycket väl tänkas att jag hade reagerat annorlunda.
Och då dök frågan upp i mitt huvud; Hur många har man själv inte trampat på tårna av välvilja, utan att vara medveten om det? Kanske bara för att man lade fram de goda råden på ett sätt som av någon anledning blev stötande för mottagaren.

Blev summan av alla dessa grubblerier att man ska låta bli att ge goda råd?!
Nej, det tycker jag inte. Men man kanske ska vara lite aktsam på situationen, området för de goda råden och vilken relation man har till personen man ger råden till. Använd sunt förnuft! (Och det är något som jag tror gäller det mesta.)

Så förlåt till alla er som jag har trampat på tårna med goda råd!
(Jag visste inte bättre då...)