Jag har tusen olika känslor och tankar som bara snurrar runt runt runt som i en tornado. Och alla dessa känslor och tankar rör bara en enda person! Snacka om att denna kille har vänt upp och ner på mig och mitt liv!
Jag tänker på honom var och varannan minut, kan inte få bort mitt fåniga leende på läpparna och jag har en hel fjärils arme i magen.
Ja men vad är då problemet undrar du!?
Jag har inte ens träffat denna person!!!
Vi möttes via mötesplatsen och har efter det gått över till chatt, facebook, sms, mms och telefonsamtal. Och vilka telefonsamtal sedan... De senaste två dagarna har vi pratat i 2,5 timmer respektive 3,5 timme!!! Och när vi väl försöker avrunda samtalen så går det inte, vi bara fortsätter prata.
Då undrar du var tusan vi pratat om i timtal!?
Det vet jag faktiskt inte, allt och inget för att lära känna varandra lite bättre. Och då undrar du igen varför vi inte träffas IRL!?
Han bor i Stockholm, samt ska imorgon åka iväg till Indien i 2 månader som volontär blir mitt svar...
Kan man verkligen känna så starkt för någon man inte träffat?
Jag är väldigt nervös och orolig över att bli besviken den dag vi verkligen möts. Men ännu oroligare är jag faktiskt över att jag inte kommer kunna leva upp till de förväntningar som han har på mig, att jag kommer göra honom besviken.
Jag vill inte ens tänka på detta nu, för jag vill ha kvar den underbara bild som jag har av honom. Jag vill fortsätta känna mig ny kär och ha våra timlånga samtal, men det blir det sista samtalet idag på 2 månader... Suck!
Det som ändå gör saken lite bättre är att han är lika frustrerad över detta som jag =)
Tror dock att hans 2 månader kommer gå fortare än mina i och med att jag blir kvar i vardagen, medan han har fullt upp av nya intryck och upplevelser. Önska jag kunde följa med, det hade varit en upplevelse utöver det vanliga! Samt att jag hade fått dela den med honom. Men antagligen hade det inte funkat så bra ändå. Jag hade ju inte kunnat hjälpa till med något. Denna kille är nämligen sjuksköterska/ambulansförare och ska till Indien för att hjälpa till med mediciner, mödravård med mer med mer... Vad hade lilla jag kunnat göra, nada!
Nu kommer frustrationen och verkligheten ifatt mig!
Det här är väl bara en rosenröd dröm och min lilla bubbla kommer antagligen spricka innan jag vet ordet av...
Då var det bara att ta itu med det verkliga runt om mig. Studier, matlagning och arbete, here I come!
