Det gör ont

Då har det hänt!
Han har hittat en annan och pratar om att de kanske flyttar ihop till hösten...
Trodde inte att det skulle kännas så mycket som det gör. Det gör ont och jag är ledsen! Jag gillar honom fortfarande... Hoppet kanske inte var så stort, men det fanns en liten gnutta kvar iaf och nu måste jag försöka släcka det helt, suck!
Jag är ändå på något konstigt vis glad. Glad för hans skull och att jag nu MÅSTE gå vidare och antagligen så kommer jag må bättre av att det gick så här. Men just nu gör det ändå ont...

Det som känns värst var att när han sagt det och jag blev förvånad så hävdade han att han nämnt det tidigare. Jag kan säga att om han sagt något sådant tidigare så skulle jag verkligen ha kommit ihåg det!!! Tro mig jag hade kommit ihåg det!
Han kanske har gett någon snabb hint i förbifarten som han hoppades på att jag skulle märka och lägga ihop 1 och 1 och få det till 2. Men det har jag inte...
Han var uppenbarligen rädd för att säga det till mig då han var rädd att såra mig. Det kan jag förstå men det känns som ett större svek från hans sida att inte kunna stå för det och vara ärlig mot mig.

Och jag som köpte en liten present till honom förra helgen... Nu känner jag mig ju bara dum! Det var ju ingen "kärleks" present men hade jag vetat det jag vet nu hade jag nog inte köpt något.
Äh... han vet om att jag köpt något så då får han det ändå (för jag vill inte ha det! Det passade ju honom och hans person så bra, det var ju därför jag köpte det. För när jag såg saken tänkte jag genast på honom....). Frågan är bara hur och när han ska få detta!?
Kanske ska ta risken att skicka det med posten ändå, det kan ju inte mer än att gå sönder...

Hopp

Livet rullar på och jag mår rätt bra, det är skönt att allt inte är lika tungt längre. Undrar lite över vad det faktiskt beror på, men det går nog inte att härleda till en enda anledning;
- Jag har pluggat klart mina ekonomikurser.
- Jag har inga extra arbeten kvar att skriva på jobbet.
- Det börjar bli ljusare ute.
- Jag har upptäckt "The Secret".
Något negativt som egentligen motverkar detta är att det inte gick riktigt som jag hade hoppats på de där helgerna i mars....
Jag blev ledsen och besviken, det måste jag erkänna. Men samtidigt så tog jag inte det riktigt så hårt som jag trodde jag skulle göra, vilket är positivt.
Men jag har ändå någon stans hittat tillbaka till hoppet. Om jag fortsätter på den inslagna vägen och tar hjälp av och försöker använda hemligheten så borde det gå riktigt bra.



Hoppas, hoppas, hoppas...

Säkra kort

Hur vet jag vad som är rätt?
Hur vet jag att jag väljer rätt?

Jag vet med säkerhet att jag kan få närhet, ömhet och sex om jag så skulle vilja det. Jag skulle kunna få det redan ikväll om jag bara ringde ett telefonsamtal. Men vill jag det?
Vad vinner/förlorar jag på att göra det?

Jag gick verkligen "ON THE LINE" här om kvällen. Jag gick inte över den men jag gick verkligen PÅ den. Eller det vill säga där jag drog gränsen...
Jag har inte lovat något, likaså har jag inte fått mig lovat något. Så jag kunde rent tekniskt ha löpt hela linan ut. Men då hade jag inte varit ärlig mot mig själv! Jag antar att skillnaden ligger i just det, ärlighet mot mig själv, inte gentemot någon annan.
Men vad vill jag då?
Jag tror inte att jag kan svara på den frågan förrän till nästa helg.
Jag har varit inne och tittat på lite förbjuden frukt och det var och är fortfarande lite lockande. Men är det kanske bara just det förbjudna som är lockande?!
Det kanske är det fria sättet, att ta vad jag vill ha när jag vill ha det som lockar. Men är det verkligen bättre än det säkra kortet...
Det är faktiskt det jag tvivlar på. Och vill jag nå mitt "mål" så måste jag satsa på säkra kort!
Men men, vi får se vart nästa helg för mig. Jag tänker i alla fall inte kasta bort något förrän jag verkligen är säker på att det är det som är det rätta för mig.

So wish me luck! ;)

Deborah Kerr

Vem försöker jag lura?
Mig själv?
Min omgivning?

Jag ska anses vara vuxen men undrar om jag verkligen är det. Jag går omkring och tycker synd om mig själv och ältar det om och om igen. "Det är inget en vuxen gör". Det är ett barnsligt och omoget beteende! En vuxen person accepterar situationen och går vidare eller tar itu med saker och ting och ser till att det som inte är bra blir bra, i alla fall bättre!
Att tycka synd om sig själv är inget attraktivt! I tell you about it!

Och det där med att det bara är att gå ut och ta för dig... Kan någon tala om för mig hur man gör det!

Man är upp lärd sedan barnsben att man inte ska tro att man är något, man ska inte gå gentemot normen och sticka ut på något vis. Men hur ska man då kunna våga ta för sig och vara stolt över den man är. För då går du ju emot allt det du har lärt dig.

Och allt går inte bara att "ta".
Jag har kommit underfull med att jag antagligen är en person som har svårt att leva som singel (jag mår ofta dåligt under de perioder jag är singel). Samtidig som jag givetvis klarar av det och är inte tillsammans med någon bara för att vara tillsammans. Men kärlek går inte att bara gå ut och ta för sig av.
Du kan inte bara gå på stan en dag och se en kille som du tycker är attraktiv och bestämma att honom ska jag ha! It takes two to tango!

Life is hard, just get used to it!
Det är en mening man ofta får höra och som jag själv faktiskt använder med jämna mellanrum. Men jag vill inte att det ska vara så...
Finns det verkligen inte något annat alternativ?

Jag får väl sätta mitt hopp till nedanstående!


Personally, I think if a women hasn't met the right man by the time she's 24, she may be lucky.


Deborah Kerr (1921-2007)