Vad har jag gett mig in på?!?!?

Jag har smått panik och ångest. Tänk om allt går åt helvete...
Tänk om jag sårar någon... Tänk om jag sviker någons förtroende...
Varför är jag ett sådant vrak så fort jag är singel?!??
Vad är jag så rädd för?
Varför kan jag inte bara slappna av och bara ta saker för vad de är, ha kul och njuta av livet! Njuta av eventuell uppmärksamhet oavsett vart den kommer ifrån.
Detta kan inte vara "normalt" betéende, eller!?!?
Och hur blir jag "normal", vad nu det innebär med att vara normal?!?

Allt jag egentligen vill är att vara en bra människa och medmänniska till de som finns runt om mig. Jag försöker verkligen mitt bästa men det känns bara som om jag misslyckas hela tiden. Och kom nu inte och säg att jag försöker för mycket och att det är felet, för det tror jag inte längre på.

Jag lyckas för det mesta bryt ihop så här efter att jag druckit lite. Det är inte kul med all ångest, panik och osäkerhet som bara väller ut. Är nästa rädd de gånger jag dricker att det ska bli så här. Samtidigt som jag tror att en anledning till att jag dricker just för att jag behöver få ut allt och lätta på trycket.

Nu ska jag krypa till sängen och dra täcket över huvudet och gömma mig tills jag blivit lite mer inställsam till livet igen...
Hoppas vi syns snart igen... :P